Kategoriarkiv: Första trimestern

Lucia med Emelias klass

Lucia med dotterns klass igårkväll. Jättefint var det. Emelia var tomte. Hon är den andra tomten till höger. (se bild) Inte klokt vad hon är stor. Ska bli 10 snart ju. Om 9 dagar. Hon tänkte ansöka om att bli Lucia i klassen men då hon fick en söt tomteklänning av Micke så bestämde hon sig för att vara tomte och det var hon, en riktigt charmig en.

Charmtrollet spexar som vanligt.

Idag är Nicolas hemma. Han är lite snuvig och har faktiskt inte varit sjuk på hela terminen så idag får han vara hemma i .. vi kallar det … förebyggande syfte för kommande rejäl förkylning? Men han är hes och snuvig men ingen feber iallafall.

Själv mår jag illa. Illa. Illa. Blir galen! Micke gav mig ändå macka och ett glas mjölk innan han gick 05.30. Nu är klockan 7.00 och jag antar det är dags att äta innan jag måste kräka. Ska ta en ny magbild med. Sista dagen idag för imorgon går jag in i trimester 2. Andra delen av graviditeten.

Förbannad är jag också på den jäkla barnmorskan som inte brydde sig att ringa tillbaks igår ang en läkartid. Det innebär att jag ska ligga på telefonen kl 11-12 under telefontid när jag kunde haft en läkartid klar. Man säger inte att man återkommer om man inte gör det. Kokar inombords.

Uppdatering:

Fick tag i henne. Jag har fått en läkartid på tisdag förmiddag. Skönt. Så får vi se vad som sker då.

Hade aldrig klarat detta utan Micke

Igårkväll kräktes jag värre än någonsin. Sitter nu och väntar på att en barnmorska ska ringa upp ang en läkartid för att eventuellt förlänga min sjukskrivning i några veckor. Känns inte lägligt att hoppa in i julstressen på Netto när man inte varit kräkfri. Jag önskar ju att jag varit kräkfri åtminstone i 5-6 dagar så det känns som om det blir bättre. Men ikke. Så nu väntar jag på samtalet ang läkartiden på tisdag.

Idag tvättar jag. Tar all must ur mig, men här ser ut som fan. Så det är behövligt. Men det där sköljmedlet (lukten) är svår att få bort från en hel del saker trots 4-5 tvättar och det får mig att må ILLA!

Tänker mycket på graviditeten.. önskar som sagt jag kunde njutit mer och mått bra men nu är läget som det är. Men jag hade aldrig klarat detta utan Micke. Han har varit den bästa. Han får mig att känna mig som en prinsessa. Vilken man står och håller bort håret när hans kvinna står och kräker upp all mat hon ätit hela dagen? Eller när det blivit stopp i vasken pga ja, ni vet, då står han och fixar det. När jag spytt blir jag så hungrig. När jag kommer ut från badrummet och mår som sämst står ett stort glas vatten med is och mackor och väntar på mig. Jag klarar inte av att gå på Ica. Väldigt sällan. Dofterna får mig att spy så fort jag kommit hem. Han handlar hem efter jobb.

Han är helt underbar. Den bästa.

Jag var ensam med mina 2 första. Deras pappa var inte delaktig alls. Igår när vi var på ultraljud och vi såg vårt knytt spralla runt därinne, och han höll min hand så fylldes jag av sån kärlek. Vi gör detta till 100% tillsammans. Kanske inte planerat. Kanske lite för snabbt? Men det spelar oss ingen roll för vi har det så himla bra tillsammans. Nä, mitt i allt illamående och alla spyor och alla tårar då jag tycker synd om mig själv =), då är det bara att konstatera att jag gör detta med en fantastisk man och det får mig att må mycket bättre. Jag är lyckligt lottad.

12+ 2 blev 12+4 (nupp/kub klart)

Bebis sprattlade omkring som bara den. Ville inte ligga still alls. Allt såg bra ut. Sannolikhets talet var minimalt så allt var superbra. Fick 5 bilder med oss hem. Här är en av dem. Enligt ul så är jag i 12+ 4 vilket ger bf på 18 juni ist för 20 juni, men nu när det är tredje barnet så orkar man inte bry sig så mkt om det. De ger det säkra talet i vecka 18-19 på nästa rul.

12+2 (13:onde veckan)

Det är den 8/12 och jag kräker fortfarande. Jag mår fortfarande som en kratta och jag börjar jobba om en vecka. Ångest.  Jag vill jobba, men jag är livrädd för mitt illamående vilket gör att jag känner en stress. Det blir ångestladdat. Häromdagen hade jag dock en dag jag mådde ohyfsat bra på. Som vem som helst och jag trodde verkligen det var nu jag skulle må bra. Jovisst, de senaste 2 dagarna har jag mått bra fram tills 12 sedan har illamåendet krypit på mig.

Nu har jag iallafall fått på mina vinterdäck så jag kan köra bil. igår lärde jag mig att knyta en slips för älsklingens skull inför julfesten på lördag. Han fick inte till det, så enkelt är det, men det fick jag =).

Idag ska vi göra nupp/kubb testet. Lite nervigt för jag har aldrig gjort ett sådant förr. Man får ett sannolikhetstal på babyn att ha downs syndrom. Detta var valbart och vi valde det för det extra ul vi får. Uppdatering kommer sen.

Lördagsmorgon

Ligger i sängen.  Klockan är inte ens 8 och jag har varit uppe sen halv 6. Nicolas med, min lille 7 åring. Vi tittar på Nickelodeon. Han har öppnat sina kalendrar. Jag har redan hunnit stoppa i mig en tallrik filmjölk och 3 mackor från ett skogaholmsbröd med aprikosmarmelad och 2 stora glas mjölk. Mår fortfarande illa. Mannen är på jobbet hela dagen. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på med idag men det blir nog lite pulka senare. Beror på hur jag mår.

Jag är så trött på att må så här. Igår mådde jag riktigt illa. Hade ätit 1 1/2 hamburgare mannnen gjort till mig. Det var så gott… men jag fick inte behålla det som vanligt. Jag undrar hur det blir. Hur många veckor till ska jag må så här?  Önskar jag vaknat upp en dag och att det var borta. Men efter att ha levt så här nu sedan 18 oktober med konstant ilamående så har det blivit min vardag. Ser inget slut på det just nu.

Berättat för blivande farföräldrar


Så här såg det ut när vi körde hem….

Snöoväder. Åkte idag med älsklingen till hans föräldrar och berättade den stora nyheten om att de ska bli farföräldrar. Nu vet alla ialafall. =) De tog det bra. Blivande farmor blev lite chockad. Jag gömde min mage först. Sist vi var där hade jag en stor kofta på mig. Jag menar, det syns nu. När jag reste mig upp efter att vi berättat utbrast hon att jag var stor och om det var tvillingar där inne. Men det är det ju inte. =)

Micke och Nicolas är på Nicolas dans. Emelia och bästisen är inne på hennes rum. Jag sitter här och börjar må illa av dofterna från köket. Kokar potatis och har kyckling i ugnen. Vet att det kommer sluta med att de äter medans jag hänger över vasken i badrummet. Som vanligt. Längtar så tills jag mår bra igen. Detta illamående tar knäcken på mig.

Jag orkar inte må så här…

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag mår så dåligt. Jag kräker dagligen och gråter över vasken för det är så äckligt och obehagligt… Känner av illamåendet hela dagen innan det är dags att spy. Alla dofter påverkar mig och till slut klarar jag inte det mer. Jag känner mig osocial. Ledsen. Nere. Irriterad. Vill knappt gå ut. Orkar inte. Går jag upp på Ica så kallsvettas jag redan innan jag kommit in i butiken. Sedan slår alla dofter mot mig. Känner det kvalmigt. Vill spy. Svettas. Får nästan panik. Svimfärdig. Yr.. Det är hemskt.

Idag tog jag en promenad och hämtade Nicolas. I affären dog jag nästan. Tänkte skitmycket på vad jag skulle äta. Tog en falukorv. Tänkte spaghetti och falukorv. Men när jag höll korven i ngn sekund började jag känna att jag skulle spy. Nicolas fick rusa bort med korven till kyldisken. Plötsligt blev jag sugen på soppa. Tog några varma koppen. Värmde en nu och dog av doften. Nu står den orörd på diskbänken och jag har kräkt upp allt jag ätit idag. Doften ligger kvar i luften och jag mår så illa…. Jag vet inte hur jag ska stå ut. Jag vet inte, helt allvarligt. Jag orkar fan inte. Det är nu snart 4 veckor jag kräkt dagligen. Jag har haft 2 kräkfria dagar. Det är nu 7 veckor jag mått illa dagligen. När fan ska det ta slut?

Vill bara gråta.

11+0 =)

Idag går vi in i den 12:e graviditetsveckan. Mår lika illa och dessutom har jag råkat på en nackspärr. Suck. Kan säga en sak, att det är inte skoj alltså! Sjukskriven tack och lov. Jag undrar när illamåendet ska ge mig sig. Det får mig definitivt inte att känna mig vacker kan jag ju säga. Snön ligger fint utanför och jag ska dra på mig kläder och ta en promenad och hämta yngste. Behöver frisk luft. Och så är jag så hungrig men inget känns gott tillräckligt. Spaghetti och köttfärssås får det bli. Men ej säkert jag klarar av att äta det själv..

7 år sedan min yngste föddes idag =)


10+0 (på väg in i graviditetsvecka 11)

Det var ett tag sedan jag skrev. Jag mår fruktansvärt dåligt. Kräktes lite mindre under ngn dag men sedan 3 dagar kan jag inte behålla någon mat alls. Detta är så otroligt påfrestande. Jag kom ju på att en doft som är väldigt stark här hemma och som jag inte alls klarar av är ett sköljmedel vi precis tvättat alla kläder i. Så igår började vi tvätta om allt med ett parfymfritt sköljmedel, men tyvärr så är det typ allt och ja, har en hel del kvar. Så det hjälper inte värst mycket just nu.

Den 8/12 ska vi på UL 2 och göra Nupp/kubbtestet. På fredag ska jag in och göra prover. Jag känner livmodern nu, jättetydligt. Om ngn vecka kommer jag nog känna de första rörelserna. Med Nicolas kände jag det redan i vecka 14, men han var ju andra barnet så jag visste ju hur det skulle kännas. Med Emelia var det först i vecka 18.

Idag för 7 år sedan föddes Nicolas. Kan inte fatta att det var 7 år sen! 10.37 den 24 november kom han ut efter ett 6 timmars värkarbete. Han var 4250 gram och 52 cm lång. Nu ska jag försöka mig upp och städa lite för det kommer ju lite folk ikväll för att fira honom.


Nicolas imorse =)

Läkarbesök klart

Det gick bra hos läkaren, hon sjukskrev mig tills den 15 december. Känns skönt även om det så klart känns skittrist att behöva sjukskrivas. Men jag klarar inte av dofter. Jag mår illa konstant. Minsta lilla stress eller att jag höjer på rösten till ungarna gör att en våg av illamående sköljer över mig. Det är hemskt. Jag har ju precis kommit på att jag inte klarar av sköljmedelsdoften. Och alla kläder är tvättade. Så ska jag tvätta om allt med nytt eller inget sköljmedel eller ska jag må illa tills de alla är i tvätten? Orkar inte tvätta om, men det ger mig klökningar så fort jag luktar på en handduk eller en tröja.

Var hos tandhygienisten med båda barnen idag. Inga hål men lite plack. Måste börja vara jättenoga med att borsta båda barnens tänder kvällstid iallafall. Nicolas har en tand lös men inga fler. Han har ju bara tappat 2. Både Emelia och jag tappade först en bra bit efter att vi fyllt 7 så till våren lär han vara tannalös =): Tänk att Nicolas fyller 7 år nästa vecka. Kan inte fatta vart tiden gått. Min yngsta börjar bli så stor..